Gud vad jag saknar allt det här. Jag menar, barmark, shorts och höstväder. Fast jag har faktiskt inget emot vädret som det är nu heller. Jag är förvånansvärt positiv. Nästan så jag blir chockad av mig själv.
Snart är det faktiskt vår, men jag är inte redo för det än så låt oss ha minusgrader, mörka eftermiddagar och snöhalkiga vägar. Låt mig ha på min gosiga dunjacka där jag förvandlas till en levande michelingubbe, kliande toppluva och dom största tumvantar jag har som är så opraktiska att hålla koppel i. Tända ljus och isiga framrutor som måste skrapas samtidigt som man svär över vintern och dess jävligheter.
Nej, jag är verkligen inte redo, längtar egentligen inte alls. Känner bara att livet är bra, här och nu liksom. Vill inte längta bort en dag till. Bara leva dom och uppskatta dom. Vem vet vad som händer om ett halvår. Kanske jag inte lever då, kanske jag har det för jäkligt och kanske jag då längtar tillbaka. Hur ofta lär man inte då ångra då att man längtade bort hela tiden. Att man aldrig tog tillvara på allt det fina man har. Tog tillvara på livet. Jag har bara ett. Jag vill leva det. Ska boka in en kurs direkt till mig och mamma för nu ska vi lära oss att odla på riktigt. Bli trädgårdsmästare deluxe. Leva på det vi odlar. Sluta att fundera. Nu kör vi.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar