söndag 20 augusti 2017

LIVET PÅ FAST FORWARD














Hur kan en dag gå så snabbt?! Jag lovar att någon tryckte på fast forward knappen alltså. Jag var ute och höll på med ett staket och tyckte att jag var jäkligt effektiv och så. Livet lekte. Jag planerade för allt möjligt som skulle ske under dagen. Så sa killen på radion, P3 of course, att klockan var kvart över fyra. Kvart över fyra!!! WTF! Jag hade kunnat drista mig till att klockan var typ två. Jag hade ju inte ens lagat mat. Barnen hade inte kommit och sagt att dom var hungriga. Stallet skulle vi ju till. En lång promenad var också bokad. Så maten blev hastigt lagad, stallet strök vi då det började regna och promenaden förkortades till en kort promenad. En pizza, film och soffan klockan tio på kvällen. Hur är det ens möjligt att bli klar för att chilla vid sju tiden. Helt freakin omöjligt.


Har precis skjutsat hem min mor och hennes vänner från en lyckad kräftskiva. Hon hade haft trevligt och var så fin så. Det känns bara att kunna återgälda lite tjänster. Hon har ju hämtat mig ett antal gånger om man säger så. 



Och min lilla Myra, som inte är så liten längre, är vackrare än livet själv. Hur förtjänar man dessa gåvor. Och hur förvaltar man dom så bra som möjligt. Det är det som är det svåra. Att veta vad som är rätt eller fel. Bra eller dåligt. Vän eller fiende. Snäll eller sträng. Jag vill ju helst ha en handbok att gå efter. Där det står precis vad man ska göra, men så är ju inte livet. Man lär sig genom att leva. Ingen är perfekt. Ingen sitter på all världens kunskap. Kunskapen får du genom dina misstag, men genom att göra misstag kan du förstöra allt det sköra. För livet är fasiken skört. Människor är sköra. Hur gärna vi än vill vara starka och odödliga så kan en liten pytte grej sänka allt. Så är det bara. Jag skulle vilja säga att jag är stark, men jag är så lätt att sänka att det inte behövs en kanon för det. Det gäller bara att veta vad du ska sänka mig med. Det avslöjar jag dock inte här. Riktigt så dum är jag inte. Typ inte. 

Livet alltså, livet. Men jag älskar det ändå. Och jag är så närma lycklig som man kan komma och jag tänker inte akta mig för den känslan ;)




ha de fin fint

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar