Lite så ibland faktiskt. Eller förresten rätt så mycket så om jag måste erkänna en av mina dåliga sidor. Ja måste ju inte erkänna det, men eftersom jag är en så ödmjuk människa som hellre höjer andra människor än ropar högt om min egen förträfflighet (ok har väl kanske gjort det nån gång härinne, men om det hände 2016 så räknas det inte för mitt nyårslöfte var att inte ställa mig själv så högt på piedstalen jämt utan vara sympatisk och hålla käften i stort sett i 98% av alla fall där småprat finns. Går sådär om jag ska vara ärlig och det ska jag vara tydligen) så därför erkänner jag att jag har många, sjukt många, dåliga sidor. Och det där med att aldrig ha en plan i livet är definitivt en av dom. Jag är som sagt inte en ledare utan en sån där tarvlig följare. Jag gillar för mycket för att bestämma mig för något och så köra på det. Det kan ju liksom komma annat roligare som jag hellre velat göra. Och därför tar jag livet lite som det kommer utan att bestämma något.
Vem vaknade upp till en depression imorse? Definitivt jag. Såg snön vid sextiden på morgonen och gick upp och borstade tänderna och gick och la mig igen. Tänkte gråta en skvätt, men insåg att det var för patetiskt så jag somnade om och svalde ner klumpen av hopplöshet. Snöa på en fredag. På en röd fredag. På min lediga dag. Vem är så grym? Så nu sitter jag här och lyssnar på Ed Sheeran och blickar ut mot allt det vita där ute och tänker att regn det är ändå rätt bra. Så kom nu regnet och ta bort allt det där hemskt vita som förpestar min fredag. Och kom fort. Jag har ingen som helst tålamod.
Och så råkar det vara så att jag lovade att lägga klinkers idag eftersom det skulle snöa, men det sa jag ju i igår då jag trodde att det där med snö var ett litet spratt på väderprognosappen och därför skulle jag slippa att blanda fix, lägga plattor som mest troligtvis kommer att se ut som en berg och dalbana när jag är klar eftersom det inte är flytspacklat och jag har världens dåligaste tålamod och bara skyndar mig igenom saker och får i efterhand skämmas för att jag stressar igenom allt och inte orkar dubbelkolla hur det ser ut. Och mina händer har ju precis blivit relativt normala igen. Känner mig ännu mer deprimerad. Kanske ska ringa till vännen och säga till henne att det är dags att skyffla igen min grav nu. Vore toppen om hon kunde gräva den också eftersom jag inte vill vistas utomhus i det här vädret mer än nödvändigt.
nämen ha det fint nu då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar