söndag 1 maj 2016

EN KONSTIG DRÖM




Söndagen har börjat så mycket bättre fast jag hade en högst märklig dröm. Igår var jag ju inte på topp om man inte menar hemskhets toppen för då lovar jag att jag toppa den, så dagen sög ju och jag hade en tanke att mord vore ju inte en sådan dålig idée ibland när jag lämnades att ensam sätt upp den där panelen. Okej, klart jag inte hade mördat för en panel, men ibland är man bara en ruskigt dålig människa som bara ser svart och då kommer det lite för mycket tråkiga och orealistiska tankar upp. I vilket fall som helst så drömde jag att jag skjöt en annan man rakt i pannan. Det var ju kanske inte så smart, men han var en ful typ. En sådan som inte bör få leva och det fick han ju inte sen (tack och lov för det, men det blev lite jobbigare för mig). 






Drömmar är ju helt strange och denna var det med, men det kändes som jag visste precis vad som skulle hända fast jag inte drömt klart. Så mysko. Jag  har läst/sett för mycket att min hjärna spinner på. Hur drömmen började kommer jag ej ihåg, men det jag kommer ihåg att jag var mitt i en stad, utan mobil, och ville bli upphämtad. Gick längs gatan och då möter jag en man som beter sig ohyfsat åt, men jag lyckades styra undan hans närmanden på ett trevligt sätt och jag antar att han följer med mig eller går efter, detta är oklart, för sen möter jag tre barn i tioårsåldern ungefär och jag frågar dom om dom har en mobil som jag kan låna för att ringa ett kort samtal. Svaret är diffust, men jag får iallafall ingen mobil låna så jag går därifrån.





När jag gått en bit så tittar jag bakåt och ser hur denna mannen försöker tvinga sig på en av barnen och han är i behov av ett nackskott för det han gör. Jag springer dit och sliter bort mannen från barnet och får på något vis en pistol i handen och avfyrar. Skottet träffar i pannan och jag inser ju att det kanske hade varit smartare att sätta det i benet, men sånna som han bör likvideras snabbare än snabbast så moralsikt sett så har jag ej ångest, men ur Svea Rikes Lag sett så ligger jag risigt till. Fängelset kände jag inte för att hamna i alls. Så jag och barnen springer därifrån. Vi flyr, iallafall jag, men varför barnen hänger på vet jag inte, men det känns som vi är ett team så vi flyr. Flyr så fort vi kan.





Sedan kommer vi fram till en byggnad och där kravlar vi oss in i grunden. Vi kryper under byggnaden och barnen hör djur. Hästar, får och grisar. Dom kravlar ut i glädje och umgås med djuren medans jag, jag är ju inte så smidig och lite större så jag kommer liksom inte ut från samma ställe så jag får fortsätta att hitta en annan väg ut vilket jag gör och då ser jag en annan liten pojke som nu upptäckt de andra barnen och blir glad för nu har han fått vänner. Jag har kravlat ut på någons trädgård. Och just då förstår jag att här bor en polis. En polis som kommer tycka om mig, och jag han. Det kommer liksom bli kärlek vid första ögonkastet och givetvis hjälper han mig ur knipan och vi lever lyckliga hela livet. Han, jag, pojken och alla barnen som flydde med mig. Dom var troligtvis gatubarn och vi adopterade dom och allt var precis som i en bok som slutar som man vill. 


Så nu kan jag glömma den drömmen och gå vidare i livet. Så skönt iallafall att jag inte behöver åka på "semester". Nu har jag målat klart väggarna i vardagsrummet så då är det bara bokhyllorna kvar. Så roligt. Nu ska jag goggla på inbyggda bokhyllor och få lite tips. 







ha en fin dag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar