Det gick ju sådär med inläggena, men det finns ingen anledning att skylla på mig då jag är oskyldig. Det är liksom dagarnas fel. Dom går för fort. Ibland upptäcker jag att jag inte ens suttit vid datorn (eller ja det hände en dag iallafall) på hela dagen för jag har keepin myself busy. Fast nu ska jag verkligen verkligen försöka.
Igår var vi med Maja hos veterinären för hennes kloklippning och eftersom hon vägrar att bli klippt så är sövning det ända som funkar och knappt då går det. Hon rycker och vill gå upp. Envis in i det sista. Sedan blev det lite klippning i ansiktet och övrig pälsvård då hon ändå var sövande. På kvällen fick jag bära ut henne för att hon skulle kissa, men det funkade ju lagom bra när man fortfarande var halvgroggy. Hon typ satt/stog snedvriden och kissa på sig själv. Så då blev det ett bad efter. Vilket jobb bara för några klor. Smilla går super att klippa själv, men det är dom där små som är sånna drama queens.
Idag blev det till att åka hem med en sjuk lillebror och vi somna på soffan och däckade i tre timmar. Kände mig helt svettig och sjuk när jag vaknade, men det berodde troligtvis på att det var så varmt under täcket, skinnsoffa och febrig liten kille brevid. Nu mår jag tip top igen när kroppen fått andas ut. Drömde för övrigt några sjuka drömmar och undrar varför livet i drömmens värld är så självklar. Inget är konstigt där. Inte ens att låna ut sina finskor till någon helt främmande människa så hon kan gå ut i sjön och bada och ge tillbaks blöta med kommentaren "se där du har också sådana här skor, skitsnygga" och man får inte en helt hysterisk arg människa efter sig utan bara en axelryckning. Inte heller anses det konstigt att gå in i någon annans hus och slagga lite. Ja vad ska man säga, drömmarna är inte lika stela som the real life.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar