Såklart min bästaste måste få vara med här. Och om mindre än två månader fyller hon tjugoåtta och hon ser typ inte en dag äldre än tio. Och nej, jag är inte partisk utan sanningsenlig. Hon och mina barn äger mitt hjärta. Hon vet hur man fjäskar till sig godis och jag ger henne med glädje alltid lite extra, men är man drottning så är man. Dock är hon för tillfället nerputtad en aningens från tronen, men jag hoppas att det ska ordna sig tillbaka till rätt hierarki så ordningen kan bli återställd. Vi har nämligen för nuvarande tre som bestämmer fast över olika individer. Candy har ju liksom alltid varit boss och jag tycker hon gjort ett bra jobb. Hård, men rättvis.
Kan lugnt säga att på det förra stället var hon hatad dock. Ingen gillade hennes översittar metoder när de skulle ta ut sina hästar med lägre status fast thats life liksom. Och jag klagade ju inte eftersom jag slapp ju det där. Sen flyttade vi och slapp allt gnabb som det kan vara i ett stall med tonårsflickor och jobbiga mammor till vårat eget hos min broder och vilket halleluhja moment det var att insupa friheten och tystnaden, men för Candy innebar det ett nerbyte. Här fick hon backa för valacken Kalle. No problemas, hon hade backat för en trevlig karl förut, men denna hade oartigheten av att inte vara intresserad av henne. Inte ens vid brunst. Snacka om nerbyte. Tyckte synd om henne. Och om mig för det visade sig att jag nu fick kämpa lika mycket som dom andra hade fått kämpa för att få in deras hästar när Candy var en liten bitch. Man fick liksom lära sig en del knep och det som funka bäst var väl att komma med gåvor till kungen. Hö, morötter och äpple och sen fort som fasiken ut ur hagen med Candy släpandes efter och *baboom* igen med stängslet.
Sen kom de små shettisarna och hon hade två att styra och ställa med iallafall. Livet började att ljusna för henne och lite av makten började sakta återställas till den riktiga härskaren. Tyvärr för oss andra och troligtvis också för Candy så dog Kalle hastigt en sommar för snart sju år sen och då fick hon snabbt axla härskar rollen igen på fullt allvar. Tur att hon småövat i hemlighet och aldrig egentligen riktigt avstod från hennes martyrskap för det var en stor valacks hovsteg hon nu skulle följa i. Så regerat har hon gjort tills Rubinette fick det där hingstfölet. Rubinnette hade verkligen ingen hög status i flocken när hon kom eller innan fölet kom för den delen heller, men det är klart som fasiken att det ska vara en av manligt kön som ska gå och ändra hela denna strikta hierarki som Candy styrt med järnhand troget år efter år. Så typiskt alltså.
Så när Rubinette och King äntligen fick komma ut till dom andra hästarna efter några veckor i egen hage så ville vi ju att det skulle bli som en stor mysig flock igen. Och ja det blev det ju ett tag. Det var helt klart smidigt att Rubi och fölet hade högst rang (vilket dom hade i början) för det innebar ju att dom fick mest mat och ingen messade med dom. Så fortfarande frid och fröjd. Ja för oss alltså. Candy kanske inte ansåg att detta var ett smidigt sätt utan högst förnedrande, men hon vet ju såklart hur man uppför sig, så krävs det att man backar så gör hon det, men inte tusan gillar hon det. Noop, inte det minsta. En drottning är alltid en drottning även om hon blivit avsatt.
Okej, frid och fröjd för oss tvåbenta eftersom Rubi var queen B liksom och ingen mobbsa upp sig. Hagen var lugn. Håll dig till ledarhästen så är du säker från sparkar eller att hamna mitt i dispyterna vid matning. Peace of cake. Fast sen efter några månader kom det in en kaxig liten skit vid namn av Frida och skrämde skiten av Rubinette och King på något vis, så nu tog hon ju maten. definitivt inte hennes mat. Frida är minst och kan inte äta mycket eftersom hon drabbas ju av det så kallade fenomenet fång. Kanske kan man säga att det är lite som ett fetma problem. Eller en sjukdom som uppstår vid fetma eller påbörjan till eller helt enkelt vid intag av för mycket mat. En hemsk smärtsam sjukdom som vi försöker undvika genom att låta henne se ut som Hannibal Lecter ett halvår om året. Dock har hon inte riktigt förstått detta själv utan frossar i allt hon kan roffa åt sig.
Så har man inte stängt Rubis dörr så kan man komma in och se två livrädda hästar stå inträngda i ett hörn medans en liten hårig shettis på 105 cm i mankhöjd står och mumsar deras hö, i deras box. Inte ok. Så våra tidiga så smarta gå ut och in i boxar och hage funkade ju inte lika bra nu när vi helt enkelt fått en uppkomling till tronen till. En utmanare. En tuff utmanare. Så det tidigare så smarta "håll dig till ledarhästen" knepet funkar inte alls längre. För nu har vi tre ledare över olika individer. Fem hästar, tre ledare, stort kaos. Håller du dig till Rubi och King kommer Frida och motar bort dom. Håller du dig till Frida kommer Candy och puttar bort henne. Håller du dig till Candy kommer Rubi och kickar bort henne. Och Wilma den stackaren hon är så långt ner på listan att henne får man alltid ge sist. Fattar ni kaoset?
Så jag hoppas när King nu blir större och självständigare att Candy kan återta makten och styra upp allt innan man blir galen. Jag kommer i vilket fall som helst lägga min röst på henne alla dar i veckan och nej jag är fortfarande partisk utan hon är bara sjukt bra på sitt jobb. Orkade ni läsa allt? Haha nui ska jag gå ut och kratta och se om barnen ska våga sig ut och se hur det går.
kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar