Nu har snart en vecka gått och jag tackar Gud den helige för att det går fort för jag längtar till min sovmorgon. Det finns inte tillräckligt hemska ord för att förklara hur mycket jag hatar min väckarklocka dock ger jag den credd för att den gör sitt jobb för annars hade jag ju inte haft kvar mitt jobb, så jag antar att det är dubbla känslor på det fenomenet.
Fortsätter min kamp mot chokladen, men idag var jag en svag människa. Usch, så dåligt av mig, men när hormonerna vill ha något vågar en ju inte neka för jag lovar att man vill inte messa med mina pms hormoner sånna här dagar innan dagen D liksom. Så chokladen som jag så snällt hoppat över dagen innan slukades idag och mina hormoner bad genast om ursäkt för att de tvingade mig att gå emot mina principer fast samtidigt så sa dom " ge mig mer för i helsike, det där var ju bara en grundning!!!". Och ja, det är ett helvete att sätta upp planer för att sen tvingas att ge upp dom dom här dagarna. Och nej, ni killar fattar inget som vanligt. Det är ingen ursäkt och om jag kunde så skulle jag gladeligen befria alla kvinnor från allt som har med hormoner att göra och ge det till er killar. Så kan vi sen sätta oss ner och diskutera hur era två veckor varje månad ser ut. Om det är no big deal eller om det är lite tufft. Det vore verkligen intressant att få höra era åsikter och problem då. Dock skulle jag efter ni lättat era hjärtan ställt mig upp och klappat er på axeln med världens flin på läpparna och säga "du bara överdriver" och gå därifrån. Och jag skulle gjort det med glädje alla dar i veckan.
Negativa Sandra är tillbaks, men snart sparkar jag ut henne om några dagar för då har hon redan tröttat ut mig hundra gånger om. Så tills dess stay positive.
adjö på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar