Detta är en del av vad gårdagen bjöd på. Jag är fortfarande supertight med min spade, järnkratta och skottkärra, men jag kan erkänna att det finns tillfällen då jag vill bryta våran påtvingade vänskap fast lika ofta är sjukt tacksam att de inte har övergett mig och bestämt sig att bli bff med tippen istället. Förra året tog jag sönder tre skottkärror och två spader inom loppet av några veckor så ni måste förstå att det är jag väldigt tacksam för att det inte inträffat.
Påbörjade ju låda nummer sex och sju igår och det kändes lika hopplöst just precis i början där med. Allt ska mätas och måttas till förbannelse att jag som vanligt inte orkade med det mer och bara körde på. Hade till och med byggt en mall till lådorna i trä, men den hjälpte föga. Så nu är det verkligen inte rakt och exakt, men det har jag ju redan förklarat att heter man Sandra så går man inte ihop med rakt och exakt utan får nöja sig med "kunde varit perfekt om du bara hade använt laser" så ja, jag är van.
Idag kör jag på de sista två lådorna och det ska väl vara helt ok nu när solen är här och jag lyssnar på en intressant ljudbok. Faktiskt var den intressant från första början och det är sällan de är det. Jag brukar slö lyssna första två tre timmarna innan de blir spännande. Ska byta om och dra mig utåt snart.
Broder ringde mitt i allt igår och undrade om vi skulle ta en fika och det är klart att vi skulle göra det då barnen behövde hitta på något. Så då drog vi och fika och sedan upp till Heden för att gå hinderbanan med barnen och de tyckte det var så kul. Det övades på teamwork och jag bestämde att hinderbana är jag sjukt bra på. Dock kunde jag inte prova allt för jag ville inte spräcka mina byxor, men jag förstod bara av att kika på det att jag måste vara proffs på det. Ska nog ändå lägga upp det på min cv lista för hur svårt kan det vara att hoppa och ducka. Piece of cake liksom.
ha de fint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar