KRUSBÄR PÅ STAM

Ska först be om ursäkt för den extremt dåliga bildkvaliten på mina mobilbilder, men jag har bara inte orkat att ta ut min andra kamera. Fast ibland får man bara vara tacksam för det lilla man får, så lite tacksamhet vore på sin plats här då jag delar med mig av mitt högst viktiga liv. 

Flyttade och klippte mitt krusbärsträd på stam häromdagen och den blev ju som pånyttfödd. Tror minsann att den blev riktigt nöjd över hur jag lyckades trolla bort åtta år av taskig omhändertagsamhet. Nu har den fått en tillfällig plats i en av lådorna som ska bli det nya tomathuset och där kan den definitivt inte snylta länge till. Frågan är bara om den ska stå i en kruka eller marken? Vart den ska få plats? Köksträdgård eller utanför? Det får bli ett senare bekymmer, har typ sjuhundra bekymmer innan att ta tag i. 

Har varit ute i stort sett hela dagen, men det går så segt framåt. Var tvungen att demolera ner mitt gamla tomathus och planen var att flytta det typ 50 cm längre bort, men då innebar det att jag måste flytta på två massiva Mandarinrosor och det känns som jag flyttat klart på mina rosor nu. Vill inte förlora fler så jag får tänka ut något annat helt enkelt. Troligtvis blir det några fler miniväxthus, men jag håller den tanken öppen tills jag kommer till den punkten. 

Putsade klart nästan två lådor idag och skulle börja mura upp den näst sista då lecablocken tog slut. Aaaaa så störande. 22 stycken till behövs och då har det gått åt ungefär 140 stycken. Och än så länge 12 stycken finbetongs säckar. Det tar sin tid med allt, men i slutändan är det alltid värt det  (hoppas jag annars blir jag fruktat besviken på mig själv och går och eldar upp alla mina trädgårdsböcker då dom inte lärt mig ett skit. Tänkte skriva går och hänger mig, men jag antar att det är en för drastisk åtgärd över en köksträdgård).

Imorgon ska vindskivor målas, spikas upp resterande panel på ytterväggen, slängas gamla fönster och blir det sol så ska jag skippa allt det jag skrev ner precis och bara njuta i en solstol and do nothing.

adjöken