Att man kan gilla en jacka sådär mycket att man bara blir tokglad inombords. Hitta den förra veckan hos Modesto när jag bara skulle in för att titta på någon enkel tröja som kunde uppfylla mina nya krav. Det är ju så att jag gått och blivit med värsta muskelbyggar armar. Dock är dom inte fyllda med muskler utan mer kexchoklad och cola. Så inget barärmat här denna hösten inte. Vill ju liksom inte gå och skryta med mina apps. Jag är så ödmjuk vet ni. Eller borde det vara att jag är barmhärtig. Jo, jag är barmhärtig. En barmhärtig samarit. Visste väl att jag var en god människa.
Idag har jag åstadkommit noll saker. Min lathet har inga gränser nuförtiden. Trädgård liksom, vad är det? Tvätt, existerar det? Och ordet träning har jag inte ens tagit i mun eller för den delen tänkt. Jag är en latmask av den gamla generationen. Så det betyder att jag är en barmhärtig latmask. Bättre än enbart latmask. Jag nöjer mig med det i kväll. För i morgon kan jag kanske lägga till några ord på mitt exemplariska cv.
Nu ska jag krypa ner i sängen för annars kommer jag att smyga in i storebrors rum och ta lite av hans choklad. Och det kommer troligtvis hända nästa dag också och förmodligen dagen efter det och det hände definitivt igår. Så upp och slagga och fortsätta på den danska serien (nämnde jag att jag älskar det danska språket? För det gör jag. De är så jäklars dejligt.) "Den som dräper". Riktigt bra.
Ha de fint nu alla fina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar