Äntligen är det vår. Det är sol och värme och en himlars massa blåst, men vad gör det när man vet att nu kan det bara bli bättre. Tiden jag tycker som bäst om är nu. Innan gräset börjar växa och pockar på ständigt uppmärksamhet och ger en dåligt samvete, innan alla måsten kommer och alla semester planer kommer ivägen. Eller ja det sista kanske jag kan räkna bort för vi åker inte så mycket på semester, men innan allt kommer emellan mig och min trädgård. Vi har liksom en hatkärlek till varandra. Jag hatar den för all tid den stjäl och ändå så blir den inte som jag vill, men älskar den för all sinnesro man får i den. Förstår ni?
Ha de fint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar