Igår vaknade myran upp med magsjuka och hosta. Det var bara att börja att torka och tvätta. Eller om jag ska vara ärlig och detta tar emot lite, men ärlighet varar ju längst sägs det så jag ska säga sanningen. Sanningen i det här fallet är lite over the top så är man lite känslig så bör man inte fortsätta läsa.
Jag gick nämligen ner till tvättmaskinen för att skölja av och slänga in filtar och annat som fått spya på sig och så när jag kom upp igen så var resterande av den hög med spyor borta. Om jag hade varit som resten av denna familjen som tror på trollkonster så hade jag inte funderat vidare, men eftersom jag vet att tallrikar och sådant inte magiskt trollas bort från diskbänken och in i diskmaskin eller att jackor hokus hängs upp på sina galgar så förstod jag ju att något extremt mindre mysigt hade inträffat. Och så såg jag ju henne stå där sen och slicka och riktigt få in varje liten snaskig bit av denna magkompott. Så ja, hon åt upp den. Vill inte nämna några namn, men hon har fyra ben och är svart med bruna fläckar och cirkus 50 cm hög. Men jag bara tackade ödmjukast och var nöjd för då slapp jag ju hiva bort det. Nu var det bara att spruta på medel och gnugga.
Sen drog jag och hundarna till stallet och väntade in hovslagaren. När han var klar så släppte vi ut hästarna och begav oss ut i snöyran. Maja drabbades som hon så ofta gör nuförtiden av tillfällig dövhet. Skogen lockade med spår så hon stack. Jag drabbades av dåligt samvete så jag och Smilla drog efter. Efter ett tag fick jag nog och det där dåliga samvetet försvann fort och byttes mot mindre trevliga saker. Så vi, jag, gav upp och skulle komma tillbaka till vägen vilket gick, men definitivt inte där jag var bergsäker på att vi skulle komma ut så man kan lungt säga att det är lätt att gå vilse i skogen. Väl ute på vägen såg vi ett spår som ledde mot stallet och jag blev faktiskt chockad över att hon lyckats hitta tillbaka, Får väl ta tillbaka att jag kallade henne både dum och döv. Så när vi kom till bilen stod hon där. Bara att sucka och åka hem.
Har iallafall målat om Myrans rum nu. Bilderna är på hennes rum innan med den härliga färgen och Morris tapeten som hon hatade. Jag älskade det, men jag ska inte tjata mer om det. Har kanske försökt övertala henne mer än en gång vilket alltid resulterade i ett nej. Människan har ingen bra smak. Typ, nästan ingen bra smak. Typ, blev rätt bra med nya färgen. Typ, jag gillar den nya färgen så mycket. Typ, hon hade väl rätt då. Typ, jag kommer aldrig erkänna det. Sent igår kväll monterade jag ihop skrivbordet och nu ska sängen in. Det här är så kul så nu slutar jag skriva, men jag antar att ni tröttnade på att läsa för längesen så.
ha de fint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar