söndag 7 maj 2017

LIVET SOM KOM TILLBAKS















När man tvingar sin tweenie att ta kort så vet man att hon nu har lärt sig att ta typ hundra kort eftersom jag har lite problem med att se relativt normal ut. Det blir ju alltid kort där jag pratar, pekar eller beter mig allmänt konstigt åt. Om hon suckar? Nä, hon vet vid det här laget att det bara är att fota på och hoppas att jag blir nöjd. Jag har lärt henne bra. Man ska respektera sina föräldrar och deras ord är lag. Det vet ju alla. 


Vilken dag idag alltså. Jag vaknade klockan fyra imorse och var pigg. När gör jag det på en vardag liksom. Är ju nästintill död varenda morgon när den där klockan tjuter. Trodde inte jag skulle kunna somna om, men hann ju inte ens tänka den tanken innan jag slumra till. Somna är jag sjukt bra på. Ruskigt bra till och med. 

Gick ut vid åtta tiden imorse och sådde lite frön. Planterade om växter. Beskärde rosor. Konstaterade att en ros var utom räddning och jag lägger skulden på myrorna. Dom har på något vis fått min trognaste ros att lämna mig. Vilken rättvisa finns det i det liksom? Jag har varit super schysst mot dom där sexbenta varelserna,  men eftersom dom kaxar så har jag startat upp ett krig. No mercy här inte. Bring it on, som de säger. Kokhett vatten och kanel har jag för mig ska hjälpa. Ä, får goggla upp det där alltså. Jag ska komma segrande ur den där striden. Var så säker. 


Solat har jag gjort och läst min braiga bok och njutit. Njutit sjukt mycket. Livet alltså. Du kom till slut. Tack. 




kram på er

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar