Han mår bra nu iallafall. Frodas och har inga skuldkänslor alls för att han gjort mig fattig och sjukt trött denna vecka. Fast det är han värd. Värd trots att han är en trotsig liten skit. Trotsig, söt liten skit. Funderar ofta på hur den här berättelsen om han ska sluta. Jag vill ju så gärna, men modet är ju inte där. Jag är för feg. För rädd. För ovetandes. För inte alls redo för att fostra ett nytt liv. Ja, hur ska det sluta. Hjälp är ju ett måste. Skicka bort han för inridning och uppfostran om ett år ungefär eller hoppas hitta en hjälp i närheten? Supersvårt alltså.
Folk tycker när jag klagar att det är bara att sälja han. Sälja? Vem vill köpa? När det är svårt att bli av med inridna, fogliga ridhästar hur ska jag då få ett bra hem till honom. Och bra hem? Hur ska jag garantera att han får ett bra hem livet ut? Hur ska jag kunna lämna bort han om jag inte har garantier? Hur ska jag då kunna leva vidare i mitt liv utan att veta till 100% att han inte lider? Det går ju inte liksom. Enda alternativet är bara att jag får skärpa till mig. Ta mig i kragen för tusan. Tuffa till mig. Känns redan nu jobbigt. Men jag hoppas ändå att vi ska klara det. Att det ska bli något bra. Att det där lilla fölet som bara stod i hagen en dag i augusti ska bli något stort. Stort för oss. Någon som fyller ens hjärta bara man ser på han. Vi är inte riktigt där än, men så är han ju i värsta tonårsfasen nu och vi vet ju alla hur dom kan vara.
Fredag idag och det är ju alltid ett halleluja moment bara det. Och vi har börjat smått med ridning på Rubinette... igen. Snällaste hästen ever. Så skogen med dogsen, Myran och Rubinette. Sen hade jag frisör tid för att sätta in lite extra fyllnadshår hos frisören. Testa "tejphår" för första gången och det var ju inte helt fel. Kinamat och somna i soffan till en tecknat film Lowis valt. Det var den dagen det.
ha de fint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar