måndag 17 april 2017

NÄR MAN HAR RIKTIGT DÅLIGA IDÈER








Även fast jag tycker det här påskvädret är helt fucked up så har jag tvingat mig ut korta stunder och försökt se aktiv ut. Jag har fyllt på med jord. Och eftersom jag behövde en hel del och var som man så fint uttrycker det luspank så tog jag jord från våran så kallade kompost eller jag kallar det det och andra refererar det som skräphög. Vet inte hur dom kunnat få den uppfattningen, men det behöver vi inte fördjupa oss om härinne. Eller ens bry oss om. Enda nackdelen med denna jorden är att den innehåller hur mycket som helst av ogräsfrön, så vi får la se hur smart jag ansåg att jag var typ om en eller två månader framåt. Men vem orkar vara smart hela tiden? Man måste få vara några procent puckad också för hur ska man annars kunna berätta alla dessa roliga historier som har hänt en. Och mina händer eftersom jag just är en hel del procent puckad. I vilket fall som helst så har jag nu jord. 


Jag har också en form av pergola/rosenbåge som ska hålla dom där mandarinroserna borta från mitt hår. Det är inte kul att fastna med håret i långa sylvassa taggar. Och så fort dom där musöronen kommer fram på björken så ligger dom så risigt till. Jag har ju varit så schysst och inte stört deras växtsätt, men när man belönas med skit så känner jag att det får vara nog nu. Nu ska den gallras ut. Rejält. Payback time, om vi så säger. 


Tulpanerna växer på, men så långsamt. Måste vara kylan. Ännu en orsak till att hata den. Den här kylan har tagit bort min positivtet och jag har mest tyckt synd om mig själv och frusit. Ska man behöva att leta upp vinterjackan igen liksom. I april. Olagligt. Jag har knappt gått ut på nån pw. Inte cyklat. Ätit så mycket choklad att jag inte vill se det något mer. Jag som var inne på stenhård träning nu innan resan. Jaha, det blir till att goggla väldigt effektiva metoder för kraftig viktnedgång. Har hört att mask i magen är effektivt. Verkar bara lite vidrigt att veta att dom är där och slingrar omkring inuti en och hur utvägen ska se ut. Jag fattar ju hur dom kommer ut, men bara tanken av att dom ska ut får det att vända i magen på mig. Silvertejp för munnen kanske. Inte så tokigt kanske. Nackdelen är väl att det lär göra asont att dra bort tejpen sen och jobbigt att lära sej andas med näsan bara och att man inte kan prata. Jag förstår nu att kanske en del skulle uppskatta det senaste. Tystnaden. Jag får lära mig teckenspråk. Kan inte vara så svårt. Antar att jag då kommer att få äran att tvingas ta på mig en tvångströja eftersom dom då tröttnat på mina yviga handrörelser. Får liksom återkomma med funderingarna på detta ämne. Känner inte riktigt att jag var nöjd över mina idéer idag. 



ha de fint

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar