tisdag 3 januari 2017

DET SKULLE BLI NÅGOT LITET OCH KORT







Vill bara säga det innan ni kommer på det, att ja, det är gamla bilder för jag har tappat bort kabeln till min systemkamera och kan inte föra över från mobilen (och innan ni undrar om det så ska jag bara säga att det är något så extremt komplicerat som att jag inte har koll på min mail sen jag bytte mobil ofrivilligt. Och nej, jag är inte helt borta i teknikdjungeln, jag bara inte vill ödsla min dyrbara tid och hjärna med att lösa sådana småsaker. Om och när jag har tid och lust så löser väl ja det på nån sekund eller två. Det är verkligen inte så att jag funderat som en idiot i flera månader utan att ha löst det. Herregud nej. Nu pratar vi inte mer om det), så därför kör vi old but not så gold bilder tills jag löst min situation. Ha förtröstan detta kan ta tid känner jag på mig.


Idag hände ett smärre mirakel. Ja ja, jag ska berätta. Jag fick feeling och gick och tog tvätten helt utan att ha puttat ner mig själv i trappan. Väl därnere löste jag flera mysterier som gäckat mig den sista veckan. Ni vet den där veckan då man går som i en dimma mellan alla dessa festligheter och annat själsligt utmattande. Alltså hela min kropp är på stand by den veckan och jag vet inte ens om jag minns vad jag gjort. Har jag liksom lyckats att utföra mina sysslor ändå. Typ i auto pilot läge?! Så måste det vara.

Tillbaka till när jag blev en super smart och ascool mysterieknäckare, typ som Sherlock Holmes eller kanske jag mer likna Jessica Fletcher i Mord och inga visor. Om ni får bestämma väljer ni nog det sista, men jag kommer alltid se mig som det första alternativet för någonstans därinne tror jag fortfarande att jag är supersmart. Ok, jag vet att det nog är en typ mikroliten chans till det, men låt en tjej få drömma för tusan. 

Och så tillbaka till mysterierna igen då, tappar liksom tråden hela tiden, nyårslöfte på det, Första mysteriet, vart har alla handdukar tagit vägen? I källaren visst. Tvättade, vikta, men någon hade väl förväntat sig att dom skulle flyga upp i skåpet av sig själva, tydligen. Kökshanddukarna likaså. Mina svarta chinos också liksom. Alla mina favorit underkläder ( har fått ta bottenskrapet i lådan denna veckan och det har inte varit en syn som man vill visa någon. Det finns en anledning till att dom legat undangömda). Och nu undrar jag om källaren också kanske tagit min polo skjorta, mina beiga chinos från 2011, mina favorit blommiga byxor som någon hatade, dom där strumporna som man bara använde en gång och bitvis min själ? Är det så? Det ligger alltid något ondskefullt och gruvar i källaren. Det är ju bevisat sen urminnestider. Allt läskigt finns ju i källaren. Hörde en berättelse idag på creepypodden om en källare som det fanns något very strange i. Just nu är jag beredd på att skylla hela mitt liv på källaren. 


Mysteriet om vem tusan som beställde snö vill jag gärna lösa och tala en sanningens ord till för snö är inte ok. Möjligtvis på sportlovet. Eller i fjällen, men inte här och inte nu. Lite småbitter nu. Bäst jag slutar för det här kan gå hur som helst. Ha de

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar