NÄR MAN ÄLSKAR MÅNDAGAR

Var det måndag idag? Kunde jag liksom inte alls gissa mig till. Det var inte alls en jäkla skit dag som alla andra måndagar innan. Verkligen inte. Det kändes inte alls som ett straff hårdare än ett fängelsevistelse i Bangkok att gå upp imorse. Visst vem vill sitta i finkan i Bangkok ( mmm okej, vet egentligen inte om det suger, men man har väl sett den där filmen med Nicole Kidman för hundra år sen och just då, i den där filmen, så sög det helt klart. Vad filmen hette? Det kan ni väl ändå inte begära att min röriga ärthjärna ska komma ihåg? Det är det goggle är till för. Jag älskar goggle. Ska goggla Nicole Kidman+ Bangkok och återkomma... Bangkok Hilton var det ja. Fasiken vad jag har bra minne), men vem vill gå upp halv fem en måndag morgon när man precis har fått sova till elva två dagar i rad typ. Det är ett hemskt öde det. Tyck synd om mig när ni ligger där och snoozar och bara har det helt underbart.

Efter jag stressat hem för att skjutsa lillebror till simskolan vilket vi inte hann i tid för eftersom vi är sanna tidsoptimister båda två. Sedan ut och ta en pw medans han simma runt där i bassängen och hade det kallt och skönt när jag typ dog och ville näcka mig frivilligt för solen valde den enda timmen att titta fram på på hela dagen. Nej, irriterad jag? Noop, verkligen inte att jag gick och svor olämpliga ord när jag gick där och svettades som en gnu. 

Hämtade upp sonen och åkte hem. Cyklade till stallet direkt i en fart saktare än en gamling med rollator. Jag lovar att hade det funnits en sådan på vägen idag hade han/hon/hen kört om mig. Mockade och cykla hem. Laga mat. Åt äcklig choklad. Choklad som choklad och nöden har ingen lag. Tänkte jag innan den hamnade i munnen. Kände mig smutsig efteråt. Och lite billig. Kanske lättpåverkad också. 

Sen hade någon köpt en sån där Hover board (orkar inte goggla rätt stavning på den där brädan gjort av satan själv, för klockan är snart halv tolv och det är way past my bedtime) och det såg ju så lätt ut när storebror åkte på den, men jag lovar att det fanns inget lätt med den. Och den är som jag sa ett verk gjort av satan själv för att idioter som jag ska se mer idiotiska ut när vi tror vi klarar det där lätt. Easy peasy typ. Gör det i sömnen typ. No big deal för en som har typ växt upp på en skateboard (ok jag kunde ju aldrig åka på den, men vi behöver ju inte snöa in oss på detaljer som inte är viktiga). Så jag ställer mig på de. Och det var inte det lättaste. Snurrar bara runt. Kidsen skrattar åt mig och jag känner att detta är ju bara för förödmjukande så jag tänkte att det är bäst att sluta innan dom verkligen har något att skratta åt. Och om dom fick något att skratta åt, gissa? Brädhelvetet åkte fram, mina ben följde efter, min överkropp vägrade följa med, min rumpa fick ta smällen. Det var platt fall rakt ner på  golvet och jag fick krypa på alla fyra och dra mig upp med hjälp av köksluckorna till en kör av asgarv och undrande frågor om hur ont det där gjorde egentligen. Sedan fick jag lyssna på den berättelsen i en kvart typ och jag insåg att det där fettet runt min rumpa som jag så omsorgsfullt placerat där inte alls gjorde sin plikt. Ja menar, har jag ätit all den där chokladen i onödan. hela min värld ställdes på kant. Orkar inte ens sammanfatta klart min fin fina måndag för er. För det blev inte bättre senare, bara så ni vet det. 

Men hoppas ni har det fint iallafall