Nu har han äntligen fått sin box. Än så länge har han trivts då vi ställt han där under korta stunder samtidigt som dom andra är i sina boxar och det känns ju bra. Idag ska han stå en hel natt utan sin mamma och jag hoppas att det kommer gå galant för nu får det inte hända mer. Det fattas lite målning på dörrar och avdelare, men sen är det perfekt.
Dagen har bestått av tvättning, uppsättning av lister, stallet och annat mindre roligt och snart stallet igen. Jag försöker hålla mig sysselsatt för att tankeverksamheten inte ska kollapsa. För att inte kroppen ska spricka. För jag inte ska vakna och upptäcka att det inte är en mardröm. För att jag inte ska trilla ner i det där svarta hålet och för att jag inte ska ta allt jag hittar och slänga det åt helvete och skrika. Skrika tills rösten inte bär mer. Tills smärtan ger upp. Tills mitt hjärta har plockat upp sina bitar och sakta pusslat ihop dom. Aldrig blir det helt. Alltid kommer det vara tilltuffsat. Alltid kommer det vara förstört och alltid kommer du fattas mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar