Det här med att måla med färg är något helt fantastiskt. Och då menar jag inte vitt. Vitt är ingen färg. Jag gillar vitt, men det är inget spännande med vitt. Med vitt vet man att det alltid blir snyggt, men med färg är man aldrig riktigt säker. Och det är det som är så jäkla spännande att det kan gå åt helvete eller bli sådär vackert så man bara kan sitta och glo på det i evigheter och bli kär. Och hur osäker var jag inte där inne i färgaffären och valde på fem minuter med lite hjälp av expedit. Man kan liksom inte planera och fundera på saker hur länge som helst om man heter Sandra. Då kör man och man chansar och man ber att det ska lyckas och ibland funkar det och ibland inte. Så är livet. Men min William Morris tapet och den där gröna färgen ni funkar så mycket och jag är helt nere i er redan. Jag längtar tills jag får börja tapetsera.
Idag har jag mockat fyra kärror skit från hästarnas hage, hjälpt mor och far med att riva en gavelvägg på en av deras byggnad med mina bröder, kikat på bio och gjort mig fattig på coop. Nu ska jag upp och måla och fortsätta lyssna på Sthlm Delete med Jonas malmsjö som uppläsare. Jag kan bara säga att den mannen är precis vad jag behövde lyssna på. Den rösten alltså.
ha de fint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar