Snart nyår igen då. Inte min bästa högtid, men de senaste åren tycker jag att den har blivit drägligare. Så länge man har trevligt folk nära sig och ett gott humör så är det helt okej. Kommer faktiskt ihåg alla mina nyårsaftonar sen nian typ. Det var en som var i Undenäs och slutade innan tolvslaget vilket resulterade att jag åkte hem och sov bort nyår medans det tydligen var en fest hos grannen. Hur sur tror ni jag var på mig själv efter det. En tillbringades i en lägenhet i södra med endast tre deltagande och jag kände mig som femte hjulet. Sen har vi milleniumskiftets nyår som var i hundfjället på deras restaurang/uteställe och jag tror det var trevligt (minnet sviker lite där) dock var jag bara sjutton och säkert överlycklig att jag fick komma in utan problem. Sen var det nyårsfester i huset första åren som slutade i bråk varje gång. Ung och dum gällde då. Nyår med nyfödd bebis hos mor och far. Nyår med falsk krubb på en ettåring, i sovrummet uppe i huset, med den snällaste vännen, skålandes i cider och spelandes monopol. Sen har det nog varit nyår hemma med familj och vänner och dom brukar vara lugna och trevliga, så långt borta från miserabel fylla och slagsmål. Alltid trevligt att gå tillbaka i minnet.
Väntar på min julklapp ska komma och bara vara sådär snygg som en riktigt fin julklapp kan vara. Önskade mig en väska. Ja faktiskt. Jag är egentligen ingen väskmänniska då jag personligen anser att de oftast är fula i sina proportioner och bärs som något tantigt bihang. Rätt väska är lika med snygg accessoar, ful är lika med hemsk. Och jag ser oftast det sistnämnda. Ger mig rysningar i kroppen bara jag tänker på det. Så när jag nu äntligen bestämt mig för att önska mig en väska så hade jag två alternativ, By malene Birgers väska eller Campomaggis.
Jag är ju supersåld på by malene birgers mönster, men gillar inte det glansiga skenet i väskan och inte de tunna handtagen. Jag har ju en förmåga att överlasta mina väskor när jag väl använder dom så det kändes som denna skulle vara för klen för mina åtaganden. Och så kändes den lite för preppy för mig.
Campomaggis väska är vad man kallar en "kärlek vid första ögonkastet". Londonfärgat läder, jutefärgat tyg och ett tryck jag uthärdar. Den ser grov ut och inte för fin, precis som jag. Perfect match in heaven så att säga. Så det blev ju såklart denna väska och nu hoppas jag att den inte sviker mig. Jag har höga förhoppningar om den. Riktigt höga. Och jag hatar att bli besviken.
Visst är den fin? Eller? Klart den är och klart jag vet att ni tycker som jag. Här inne måste alla hålla med mig. Det är liksom lag. Straffet har jag inte kommit på ännu, men jag vet att ni är likatänkande som jag så jag känner inget stress över att tänka ut något....än. Svik inte mitt förtroende nu. Alltid trevligaste när vi alla kan hålla sams och tycka precis som jag.
Idag ska det fikas med vänner och jag ska tvingas betala en skuld till mitt kära barn. Hur långt har det gått egentligen när barnen kräver föräldrarna på skulder. Känns mindre kul. Trodde hon tacksamt gav mig hennes sparade pengar för att hennes söta lilla hund skulle till veterinären, men nu vet vi ju att så inte är fallet. Känns väldigt otacksamt. Sannerligen otacksamt. Kommer ta en tid innan jag glömmer detta. Kanske jag till och med ska anteckna ner detta i mitt arv. Då kommer hon inte att tycka att det var så smart gjort att återkräva skulden. Det gäller att vara långsint.
ha en fin dag dock kall, men fin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar