Idag har vi haft en riktig hästdag jag och myran. Klockan nio imorse cyklade vi till stallet och påbörjade vårat äventyr. Inte stort för somliga, men för oss var det det. Det var liksom ett fjärilar i magen äventyr. Vi tog in våran fina Candy och borsta henne och såklart blev det några flätor sådär mitt i stressen. Vi hade inte en aning hur lång tid detta äventyr skulle ta så vi räknade stort.
Klockan tio satte myran upp sig i sadeln och vi styrde ut från stallet. Tog genvägen vid fotbollsgolfen och det var en blöt, brännässlig och totalt obehaglig genväg. Tanken om fästingar, ormar och andra äckliga små insekter som skulle attackera oss kom ganska fort, men vi klara oss ut i civilisationen yehoo. Sen var det faror på Perstorpsvägen som hägra om man är en väldigt harig liten häst. Det var får, staket och andra hästar som sakta ner våran tid, men efter en time och en kvart var vi framme vid målet. Hela fyrtiofem minuter tidiga. Det är inte dåligt det:)
Och målet var en alldeles spontan ( för oss som såg detta förra helgen) ponnyhoppning som anordnades i Sörgårdens stall. Och när vi var framme prova vi ett litet hinder på framhoppningsbanan och värmde upp lite sen var det en lång (för otåliga barn och nervösa mammor) väntan på våran tur. Morfar, morbröder och kusiner hade kommit och hejat på våran myra och Candy på deras första, men förhoppningsvis inte sista tävling. Och tillslut var det våran tur... nervöst nervöst för mig, men myran var cool lugn. Hoppningen gick helt ok, men vissa saker kunde ju bättrats från min sida. Ett grimskaft kunde ju varit bra att ha, lite mer övning hade inte skadat och mina miner när vi hoppa kunde ju varit mindre fula. Candy däremot fick ju upp lågan och blev pigg. Lite för pigg. Sist hon hoppa bana var för typ fjorton år sedan så det var inte igår. Och hon gillar att hoppa, hon gillar det verkligen. Den obligatoriska rosetten fick dom det fina ekipaget och myran sken upp.
Alla var verkligen så duktiga på tävlingen, både stora och små och självklart dom som hade anordnat detta med. Super kul. Själv så kliade det i fingrarna när hindrerna höjdes och hästarna rusade fram i galopp. Jag ville bara ta hjälmen och hoppa upp och dra banan lite sådär snabbt och pirrandes. Det här har jag verkligen saknat. Så nu ska det hem planeras för hinder tillverkning och övas, och ridas så kanske, kanske jag också kan få hoppa lite.
En härlig ridtur hemåt på en timme väntade och det gick så bra. Allt som allt var detta en helt undebar dag för oss. Vi avslutade äventyret med ett cykelstopp hos mormor och morfar på Humlebacken för att visa upp rosetten. Där bjöds vi på fika i det nya härliga rummet.
Imorgon väntar skogsridning på Candy för mig och myran får ta lilla trollet Frida.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar