Såhär såg våran frukost ut igår. Vi spelade kort ute på altan medans alla cyklister susade förbi i en ryslig fart. Jag och Myran förstog inte hur man frivilligt skulle vilja cykla i trettio mil nonstop. men kom fram till att det nog handlade om att utmana sig själv. Något som vi båda försöker med fast i lite mindre skala om man säger så. Det kan handla om att våga göra den där volten eller att ta lite mer plats. Och för att peppa Myran, speciellt inom ridning, så pratar vi mycket om att utmana. Och då försöker hon och inser att hon kan det. Hur lycklig blir man inte då?!
Idag drog jag med mig min bror ute på en lite promenad i Granvik. Vi gick den mest kuperade leden och våra muskler fick jobba, hundarnas med och flåset. Det är då man märker att man är sjukt otränad. Vi avslutade turen med att få en hagelskur på oss och tackade nog gud lite grann att vi hann klart det värsta innan den kom. Däremot fick jag reda på att min bror inte tänkte svara om jag ringer nästa helg på morgonen hihi. Det är då man tar det hela med ro för man vet ju att man har en annan bror man kan tvinga med sig ut, men om båda vägrar så tvingas jag vidta åtgärder eller åka upp själv.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar