Idag har jag äntligen varit och ridit på Candy. Hel nöjd....depressionen från igår är borta, men så brukar det bli när man får tillfälle att rida.
Man rensar skallen på något vis och lugnet infinner sig i kroppen.
Det är bara du, hästen och naturen och det är undebart.
Fast hon var ju lite sprallig, som vanligt, för det var grävmaskiner som brumma, rovfåglar som tjöt och poliser med hundar. Hon har en förmåga att se odjur i allt och det är ju lite spännande när jag sitter på, men inte när Tyra rider. Det som är bra när hon blir lite skraj är ju att hon börjar röra på benen ordentligt annars brukar det ta evigheter att komma runt kolmilan bara.
Man kan ju faktis inte tro att hon är 22 år...så fin fortfarande. Jag fick henne när jag gick i sjuan och det är ett tag sen om man så säger...japp i 15 år har vi hållit ihop och jag lämnar aldrig bort henne. Kanske skulle jag ha gjort det för 9 år sen innan Rasmus kom, men det skulle jag aldrig kunna, för självisk för det. Hon får gå där och söla tills hon dör.
Å förresten så köptes det ny tvättmaskin och diskmaskin igår så jag känner mig lugn nu, men det roliga var att när de var inburna och redo för att sättas in så funka diskmaskin igen. Så typiskt. Bara till att åka tillbaka med diskmaskinen.
Kram Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar