Det har visst varit lite tyst härinne en stund. Har liksom inte haft lust att skriva eller dela något. Men ska se om jag kan peppa upp nu och börja bete mig mänskligt igen. Jag har laddat med Håkan, varmt vatten och tända ljus. Ute är det frost på rutorna och trädäcket är vitt. Himlen börjar sakta få sin blåa färg, men det är fortfarande magiskt vackert med de orangerosa och gråa molnens skiftningar nu när dagen börjar ta form.
Och jag väntar på att barnen ska vakna och få öppna ett paket ur kalendern. Idag är det Myrans tur och hon skulle fått denna för en vecka sen då hon behövde den som mest. Nu har olyckan varit framme. Typisk min dåliga tajming. Fast jag vet att hon kommer bli överlycklig. Är nämligen väldans bra på att välja paket om jag får säga det själv. Fråga inte lilla Lowis för då är nog svaret ett helt annat. Han har väl surat ner sig ett antal gånger på mina val, men nu tänker ju ingen fråga honom så då beslutar vi att jag är ultimat bra på paketväljning till mina kids. Har förresten varnat dom att surar man så blir det inga paket... ever. Här får man hålla god min och sura i det tysta. Som på den gamla goda tiden. Artigheten först. Alltid artigheten.
Ska tvinga mig ut på en tur med hundarna. Dom har lidit länge nog när jag har legat sjuk. Tyvärr så är ju alla i det här hushållet tydligen totalt handlingsförlamade när det gäller att motionera hundarna. Jag säger det inte på ett negativt sätt, verkligen inte. Jag har ju lovat mig själv att inte vara negativ längre. Säger det mer på ett opositivt sätt liksom. En helt annan sak. Har ju fått kritik för jag är så negativ, förstår inte alls vad dom menade, men jag har tagit till mig det... till viss del. Så nu är jag bara full av glädje och härlighet. Typ. Så nu ska jag gå ner och ta min tvätt som jag älskar. Tänk om man fick tvätta hela dagen lång. Vilken lycka!
Ha de fint då å puss å kram å allt sånt där
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar