Hade ju lovat en brunch igår när jag tyckte livet lekte och allt var bara chill och trevligt. Inte lika kul att stå och grädda hundra våfflor idag, men jag är en människa som står vid mina ord. Ok, inte alltid, men om det någon gång hänt att jag brutit mina löften så har det väl funnits en legitim orsak till det. Såklart. Så brunch blev det och gott var det. Och jag blev ju äckelmätt och sitter här och funderar på att ta med cykeln på en liten tur. Måste bara röra lite på mig innan jag förtjänar att ens nudda soffan.
Fast just nu sitter jag bara här i min sköna fåtölj och skriver onödiga blogginlägg, skickar livsviktiga sms till mina bröder om vår mors födelsedagsönskningar och lyssnar på powerballader från 90 talet och sjunger med. Dock typ tyst. Har ju liksom inte rösten för dom där tonerna, eller några toner alls om vi ska vara petiga. Sångröst har jag inte begåvats med det är något som jag är relativt säker på. Döds säker till och med.
Nu börja det regna. Betyder det att jag slipper cykla? Måste tänka över hur jag ska tolka denna gest som herren där uppe gjort.
på återseende då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar