Igår firade vi min minsta sötis. Och han blir liksom bara äldre och äldre fast han fortfarande känns som min bebis. Ni vet den där som vill pussas och kramas och hålla i handen. Han som ropar att han minsann vill ha en kram mitt i spelandet och då är det bamsekram som gäller. Han som är envisare än livet själv och tar priset i att sura för ingenting. Han som tror att han redan är tonåring. Han som får hela hjärtat att smälta så fort man ser han. Tänk att det gått åtta år. Lika söt som alltid.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar