TERRORISTEN

Ja det är ju så att det blev medicin för den här lilla hårbollen för resten av livet ut. Så skojsit så, verkligen skojsit. Det är ju inte roligt att behöva medicineras varje dag, men om man lever ett bättre liv med det så är det ju det enda valet. Och hon mår ju mycket bättre. Lite för bra kanske. Hennes terrorstyre har fortsatt att sätta rädsla i en del av flocken. Eller ja, alla utom en, Candy. Hon går inte på hennes bullshit så att säga. Och hon backar inte undan från hennes mat bara för att en yngre, kaxig förmåga tror sig tycka att hon är bättre. Noop, det är hon principfast med. Och Frida vet att det är ingen ide att försöka ens. Äntligen lite seger till oss i den äldre generationen.

Ridningen för Myran gick bra trots att hon fick kämpa för att sitta kvar och trots att hon kämpade så bra så blev det en avtrillning, men när man är så modig som hon är så hoppar man upp igen. Så duktig. Själv hade jag väl gått och lipat och vägrat rida något mer. Myran är dock lite van med dom där avtrillningar då hästen ovan kastat av henne ett antal gånger. Och när hon övergick till den andra shettisen så blev det ett par gånger där med. Och så ridskolan. Och tävlingar. Ja, hon har vanan inne liksom. Klart man trillat av, men mestadels på Candy. Och i slutet blev man mer paff än rädd. Och efter ett tag blev det en självklar grej i ridning att man skulle åka av att man knappt tänkte på det. Bara liksom att torka av gruset och hoppa upp igen. Nu skulle jag väl slå halvt ihjäl mig direkt. 

ha de