familjeliv, inredning & mode

Det här med ben. Mina ben. Är en känslig sak. En hatkärlek kan man säga. Förut i mina ungdoms glada dagar brydde jag mig inte om dom eftersom det fanns inte så mycket att klaga på och man hade ju rätt mycket annat att grubbla över. Ja och sen kom barnen och då fanns det så många mer saker som framstog som mer väsentligt att fokusera på och eftersom min lilla myra gjorde hela min mage lite mindre fin när hon låg och frodades där i så blev ju den det största ytliga störningsmomentet. 

Och senare upptäckte jag väl chokladen. Alltså klart jag visste den fanns, men nu blev den min vän, lite för god vän, en sjuklig vän som vägrar släppa sina klor och såklart blir det konsekvenser av en sån vänskap. Kan ju liksom inte komma något gott ur den, förutom då vid intaget förstås. Så nu är mina ben inte som jag önskar, men nu orkar jag heller inte hänga upp mig alldeles för mycket på det längre. 

Antingen får jag göra något åt saken eller sluta gnälla. Så nu försöker jag att strunta i att vad andra tycker eller tänker och jag vägrar gå i jeans hela sommaren ( been there, done that). Så om ni nu ser mig och undrar wtf så bjuder jag på ett intressant samtalsämne om inte annat.

ajöken på er