Kan tiden inte möjligtvis gå ännu fortare så jag verkligen inte ens hinner med att blinka. Dagarna går i ett och jag bara känner att jag lyckats inte uträtta något att hurra för de senaste veckorna. Idag har Myran haft sin ridskola och sen var det möte på förskolan om lilla lillebror och nu är det bara att duscha och dra av ännu ett avsnitt från den just nu ultimata serien ever.
Och ja, jag har nog blivit lite smått kär i den där mannen alltså fast bara en vecka eller två som sagt var man vill ju inte verka helt knäpp heller. Fast kanske inte i mannen i fråga egentligen utan mer karaktären han spelar. Dock lyssnar jag på en rätt vidrig ljudbok som handlar om bland annat en psykopatisk man som utför rätt brutala saker och han beskrivs som en väldigt attraktiv man i sina bästa år, har ett ruskigt välbetalt jobb och bär kostym. Ja ni hör ju. Kostymen är där igen och gör mig en aningens knäsvag. Och jag tippar på att hade han varit med i en film eller serie hade jag kanske, mest troligtvis, tyckt han var rätt fin alltså fast till det yttre bara då för jag känner att psykopater inte är min grej. Inte min grej alls. Kostymer är min grej, psykopater inte. Nu är det avklarat.
Den här boken är lite to much av mycket så idag fick jag bryta av med en sockersöt, tidvis urtråkig, kärleksroman bara för att inte bli helt knäpp av allt skit. Den ligger på cirka tjugotvå timmar och jag har lyssnat på tio hittills, så det är en bra bit kvar av skiten så att säga. En spännande, men helt klart rå bok så inget för den pryda. Boken heter "En nästan vanlig man" av Dag Öhrlund och Dan Buthler. Det är till att ha en jäkligt grov fantasi för att skriva den här boken, men som sagt var så är den väldigt spännande så jag kan liksom inte sluta lyssna fast jag vill. Jag rekommenderar den fast jag rekommenderar den inte. Tolka det som ni vill.
Ha nu en bra tisdagskväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar