LIVET SOM MIN MBIL

Här har vi en pre pic före ännu en mobil hellre bestämmer sig för att dränka sig i toalettstolen än att vara med mig. Kan det vara att den är innerligt trött på att se mitt ansikte stå där och spegla sig varje gång och sen tvingas att spara alla dessa bilder i sitt minne. Ja jag förstår att det inte kan vara lätt att leva med. Eller var det att den tvingas att lyssna på sega ljudböcker timme efter timme eller hade den bara så skit tråkigt av mina ointressanta sms som varken innehåller hemliga affärer eller skvaller. Eller vad liksom? Tänk om man fick sig ett svar fast det dröjer nog inte länge till innan vi har en talande telefon. Gött mos på det. Då skulle min mobil ganska ofta ropa "Jag är här" och troligtvis säga i sarkastisk ton "glöm mig nu inte igen" och meningen som jag säkert kommer att hata, "nu måste du ladda mig" och ännu mer irriterad på denna, "glöm inte ladda mig" och sen "laaaaaaaadda miiiiiiiig"och där dör den liksom mitt i meningen och jag vet redan nu att jag kommer vara så trött på den där talande mobilen som aldrig är tyst. Kan det tänka sig behövas en hel del silvertejp bara för att få lugn och ro. Utveckling är nog inte alltid till det bästa kom jag på nu.

Skulle förresten bara visa min fräscha kavaj från Zara som jag gillar (ja älskar förstås, men ville inte tjata ut er med den frasen än en gång för mest troligen sitter ni där och bara tänker, skriver hon älskar en gång till så, så, så orkar jag bara inte läsa skiten mer och det vill jag ju inte) tillsammans med min julklapps sjal med hästar på. Nej jag är verkligen inte sån där fanatiker, men när jag börjar tatuera in mina hästar på kroppen så vet ni att det gått för långt. Då måste ni nog skaka förnuft i mig igen och gärna helst innan jag gör det. Livet kan ju trots allt ändra sig så det gäller att vara på sin vakt.

ajöken på er