söndag 23 mars 2014

GNA TRICOT SMILLA






Ni får liksom tänka bort ansiktet, men om jag säger såhär, det här var den mest vettigaste av hundra typ och meningen var ju att visa mitt bästa köp just nu. En superskön kjol från Gina Tricot som bara fick min kärlek direkt. Då har jag visat er den, tipsat er om den och klargjort att ni inte lär ångra er om ni slog till på den så då kan vi återgå till bilden i allmänhet och ansiktet i synnerhet. Ja vad ska man säga? Ibland blir man bara inte klar över på hur man själv ser ut. När jag vaknar dödstrött varje vardagsmorgon efter att ha brottats med snoozen alldeles för länge så kliver jag ner till badrummet och chockas över vad som möter mig i spegeln. Får typ en hjärtattack varje gång och inser ju direkt att det är ju bara jag, men det där face:t alltså, skrämmer mig varje gång. Men sen efter ansiktssalvans, ögonbrynspennans och hårborsten framfart kan jag andas ut. Börjar känna igen mig. Typ tjena tjena, god morgon å ha nu en trevlig dag. 

Sen har vi dom där gångerna man ska ta kort och kameran är vänd åt sitt eget håll och man ser en grotesk varelse i skärmen och undrar what the hell?! Nej inte fan är det satan som visar sig där utan det är bara en själv i en oerhört hemsk vinkel. Och så dessa bilder då jag inte själv kan styra över vad som visas, då undrar jag är det där jag? Och ännu värre, tvingas folk att se på detta när de pratar med mig?  Herregud måste de stå ut med mina hemska miner och uttryck varje dag. Tycker lite synd om dom faktiskt fast bara lite. Man måste ju ändå tänka på att jag också erbjuder ett underhållningsvärde. Jag hade iallafall asgarvat åt mig själv. Fast det gör jag ju redan när jag inser att det borde vara kriminellt att se så rolig ut på ett hemskt sätt. Men som sagt då är det redan dåtid och ordspråket "det är inte roligt nu, men roligt sen" måste man följa näst intill slaviskt så då inser jag att jag såg för roligt ut då, men inte just nu, för jag är bergis assnygg nu och då måste jag knäppa en seriös bild av mig själv och inse att jag var för jäkla ful då, men helt ok nu, riktigt ok. Så med det vill jag tacka den som kom på den digitala kameran där man genast kan radera och ta om tills man blir nöjd. Och filterna och oskärpan och när nöden måste, svartvitt. 




ajöken på er

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar