CHOKLADPANIK

Just nu skulle jag varit i Skövde och irrat omkring i lite affärer med min käre mor och hennes vän, men ödet ville annorlunda så nu sitter jag här och tycker lite smått synd om mig själv igen. Verkar vara ett återkommande tillstånd jag ofta hamnar i. Kanske dags att skärpa sig. 
Min söta lilla Myra mådde inte alls bra idag så det var bara att hämta hem henne och ställa in planerna. Vi skulle åkt in till Östergården bland annat och provat ut lite kläder till deras modevisning nästa vecka, men tiden finns till att göra det innan så det var inte livsviktig. Är ni däremot sugna att komma på deras modevisning så kan ni gå in här och klicka er vidare. Jag hoppas innerligt att få bära Odd Mollys finfina kläder även denna visning.


Tillbaka till mitt miserabla sjukdomstillstånd. Eftersom jag tyckte så oerhört synd om mig idag så köpte jag choklad för att tröstäta när jag var i affären förut. Kom sedan på att det är ju lönnlöst att tröstäta när man inte känner smaken. Ja menar, chokladsmaken är ju att dö för ganska ofta så hur skulle jag nu kunna unna mig chokladen på rätt sätt. Ja, jag blev desperat. Sprang upp och ner, rotade i alla lådor och fann den tilltänkta räddaren i nöden, nässprayen. Till saken hör att jag hatar nässpray. Tar det  extremt sällan, nästan aldrig, men nu var det ju kris. Jag var ju bara tvungen att känna chokladsmaken och det genast. Så jag sprayade och insåg att det var lika hemskt som vanligt och inte fasiken hjälpte det, men chokladen gick ner ändå och nu sitter jag här med ett ännu sämre samvete. Varför föddes man inte med självdiciplin? 

En annan gång när chokladsuget var akut så fastnade jag i ett hål med armen bakom mikrovågsugnen och satt fast riktigt rejält. Då var det inte så roligt precis, men det är kul att tänka tillbaka på det som en rolig historia. Som ett bra citat jag hörde en gång " det är inte roligt nu, men roligt sen" och oftast är det ju så. Att det är roligare sen. Armen fick jag ut efter ett tag med följd av en massa svidande skrapsår på hela underarmen. Anledningen till att jag stoppa armen där nere från första början var ju att jag hade slängt en marabou 200g rakt in i skafferiet när jag blev irriterad på att jag redan vräkt i mig en och då hamna den bakom micron. det sluta med att jag fick dra ut hela micron för jag skulle ju bara ha den där jäkla chokladen till varje pris. Hur normalt är det egentligen? Men så är jag ju inte riktigt normal så då kanske det blir ett normalt beteende för mig. Livet är då förunderligt.

Trevlig torsdagskväll på er