När man önskar sig att man kunde frossa i skor så skulle jag definitivt ta dessa. Hm är riktigt duktiga på det där med, alltså det där med apsnygga skor som man känner att man bara måste ha. De röda liksom. Det är kärlek det. Riktig jäkla hejdundrande kärlek. Ömsesidig hoppas jag för ibland har jag upptäckt att det där med skokärlek kan arta sig på så många sätt. Dom lovar så mycket och sedan slutar det nästan alltid med skoskav när man minst anar det.
Jag menar hur många gånger har det inte liksom varit top noch mellan sig själv och den där skon och så bara infinner sig det där irriterande skavet och tillslut kommer blåsorna som det slutgiltiga statement att det är slut. Att vi aldrig kommer att umgås mer. Aldrig vara lyckliga. Aldrig vara den perfekta kombination. Aldrig vara pricken över i ett. Aldrig mer få dom där komplimangerna om hur snygg du är på mig. Aldrig mer liksom. Aldrig mer.
Visst försöker jag ibland att få det att funka. Som den sista utvägen för oss två. Jag lyssnar på andra och gogglar runt och står sen med händerna fulla av skavsårsplåster och gelekuddar och tänker att nu kommer det här att funka. Att vi kommer att bli lyckligast i världen och vi kommer att möta alla utmaningar med hjärtinnerlig glädje för vi har ju varandra. Vi var ju det perfect match så att säga.
Hoppet sviker en ju aldrig sägs det, men redan efter första kvällen inser man att det kommer aldrig försvinna det där skavet. Det där jäkla skavet alltså. Det som gör att vi två aldrig kan vara tillsammans. Jag sliter av dig från min kropp med gråten i halsen och går hem med såriga fötter och brustet hjärta och lovar mig själv att aldrig träffa dig mer. Morgonen efter hittar jag dig i hallen och känner mig delad. Fast jag vill av hela mitt hjärta så vet jag att det inte går. Vi kommer aldrig att få det att funka.
Jag smeker dig fint på dina glänsiga spännen och stoppar ner dig i din låda igen. Lägger in lådan i garderoben och stänger dörren. Försöker intala mig själv att det var bäst så, men ibland när du inget märker så gläntar jag på dörren och tittar på din låda och drömmer mig tillbaks, då vi var lyckliga.
Jag säger bara att det där med skokärlek det är förbannemej inte så lätt det heller. Det känns också där inne, men som många visa människor sagt och kommer alltid säga; mister du en står dej tusen åter. Och man ska lyssna på visdomsord. Så det är bara att vara snabbt ut på banan och börja ge sig ut i gamet igen. Jag menar det finns ju så mycket snyggt där ute och i den här världen gäller inte monogami utan man kan liksom bara ta allt man vill, hur många man vill och man kan älska dom alla, men om det blir besvarat vet man oftast inte förens det är för sent, men ibland måste man våga chansa.
ha nu en riktigt fin kväll
och ta hand om varandra ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar