Och här sitter man på kvällen med det uttråkande blodet som flyter i mina vener. Det kliar liksom i kroppen. Har jag blivit en rastlös människa? Såg en typisk amerikanskt drama komedi där allt sluta lyckligt och allt var bara för förutsägbart. Brukar ju gilla lyckliga slut, men idag är jag mot allt. Det är lite så här... när jag har tråkigt vill jag gärna att alla andra ska ha ännu tråkigare. Och nu är det så trist att jag blir depp. Ja men då är vi inte lite depp, då tänker jag att jag sätter på de deppigaste låtarna jag vet så jag får tycka lite synd om mig själv en stund eftersom jag har fruktansvärt tråkigt. Och det där är inte att leka med. Ni vet ju alla att man kan dö tråkighetsdöden. Jag har inte gjort det än, men känt mig nära ett antal gånger. Och bara för att styrka hur illa ställt det är med mig så är jag fortfarande dödligt förkyld (det är därför jag inte tränar. Bara för att förtydliga det hela. Jag är alltså inte lat på något vänster, har bara varit sjuk dom sista femton åren eller så), proppmätt av för mycket choklad vilket är en hemsk känsla och så hittar jag bara en deppig jäklars låt och nu har jag tröttnat på den med. Så lite synd måste det bara vara om mig.
Skulle ju skriva ett seriöst inlägg från början, men det spåra ur redan efter första meningen. Försöker mig på det seriösa imorgon. Då ska jag ut och insupa skogsluft och känna livet i mig igen.
Ha en fortsatt tråkig kväll, annars...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar