KAN DET FINNAS NÅGOT SÖTARE ÄN EN SMÅRUFSIG FYRAÅRING?
Livet går fort, dagarna ännu fortare och helgen den hinner knappt komma innan den är borta. Känns inte som man hinner njuta av dagarna, men man glömmer ju bort allt så hastigt. Det sägs att man ska stanna upp och njuta av nuet och det kan ibland vara lite svårt tycker jag, men det finns stunder då jag till och med kommer ihåg att jag stannat och andas in och bara känt en glädje. En glädje och enorm tacksamhet för mitt liv. Speciellt för mina barn (trots att dom ger mig gråa hår var och varannan dag).
Var och gick en ny led i Granvik igår med hundarna och just där, just då, kom det där stoppet. Det där stoppet där jag stannade och njöt av livet. Och förundrades över hur vackert det är där likaväl som jag förundrades över att jag inte är där tillräckligt ofta. För det är obeskrivligt vackert i dom skogarna. Det är "tar luften ur en" vackert. Och det tar ca fem, tio minuter med bil dit så ursäkterna finns liksom inte. Och jag lovar att tar du dig dit så är du fast, fast i de orörda, magiska Granviks skogarna där dalar och berg förtrollar dig för alltid. Jag är fast. Och jag vill inte ens komma ifrån dess klor utan bara krypa ner ännu mer, bli ännu mer hänförd och provsitta varenda mossprydd sten tills jag har testat dom alla. Fast det där med sitta på stenar tar jag när värmen återkommer.
Ha en fin dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar