Gick in på Hööks och fann de här sagolikt fina tränsen. Och hästarna alltså, vilka vackra djur det är. Jag har ju tappat intresset för inredning och trädgården totalt och känner att jag vill ta upp ridningen igen.
I stallet mår man så bra. All frustration man har rinner liksom av en där. Problemet är bara att få in det i detta liv. Klippa och klistra för att få allt att funka, men nu är ju barnen så stora så de kan leka med kusinerna. Och min modiga Myra rider ju med mig fast hon sitter på Frida då. Det är så kul att vi kan rida ut ihop precis som jag drömt om.
I onsdags red vi ut och då mötte vi en älg i skogen. Mäktigt. Candy är lagom full med energi, men lilla Frida hon tar allt med ro. Skrittar i sin takt, bekymrar sig inte över insekter och känner verkligen inte för att trava. Fast sist fick vi upp henne i trav i ca tio meter. Vi blev allt lite chockade, hihi. Problemet med henne är att hon är känslig i munnen och rids med grimma och har alltid varit rädd för hastiga rörelser så spö är inget alternativ. Och vi vill ju inte skrämma upp henne utan det ska ju vara kul. Så bara att kämpa på. Man får trixa lite. Nu ska skor i fram på på Candy ( det var nog tolv år sen sist) och då hoppas vi på att hon kommer att kunna gå på lite ojämnare mark. Att rida i dikena är inte alltid så roligt. Det blir en hel del duckande och grenar i ansiktet.
Ha det fint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar