Min fina Candy som har nått den ärbara åldern av tjugiofem år. Och hos oss har hon varit i arton år nu. Det är väldigt många år. Hon är precis lika envis och undebar som när vi köpte henne. Då var jag tretton år och överlycklig att fått en egen häst. Jag cykla till stallet varje dag vinter som sommar och tröttnade aldrig på den där hästen. Hon var liksom oförutsägbar. Nästan varje gång hände det något nytt. Jag hade väl inte jättestora planer utan var bara nöjd över att få rida. Visst var vi med i några lokala tävlingar, men det var mest på skoj. Jag är en människa som nog nöjer mig med det jag har. Jag har inte så mycket ambitioner, tyvärr. Fast några måste ju vara sånna med. Herregud, vi kan ju inte bara ha chefer och elitidrottare i det här landet.
Nu bär det av till Forsvik för det ska vara loppis där i dag mellan tio och två. Kanske man hittar något fint.
Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar