Idag har jag minsann varit så effektiv att jag får en hjärtattack att bara tänka på det. Murning och putsning av min sittbänk är klar så nu ska bruket torkas och sedan målas vit, men det blir lite senare i veckan.
Och så har jag (satan i gatan så skönt) äntligen grävt klart landet i hörnet. Det krävdes bara en sisådär trettio kärror fram och tillbaks. Ifall ni inte har förstått det, så var det så tråkigt att jag gav upp ett par gånger och undrade wtf har jag gett mig in i.
Att det fattades handtag på spaden var väl också sådär hysteriskt kul. Och det kändes ju ännu bättre när kärran gick sönder halvvägs in i projektet. Och bara för att ni ska vara dödsäker på att jag typ uträttade ett mirakel när jag grävde klart så kan jag säga att jag bröt ihop en kort stund, psykiskt, när spadjäkeln gick i två bitar medans jag försökte bända upp världens typ största och osammarbetsvänliga berberris buske. Vart man än var fanns det alltid en tagg som ville en illa. Ibland gick dom ihop och gadda upp sig mot mig. Så lågt, så lågt.
Straffade den lilla skitbusken med att placera han i ett hörn med världens sämsta jord och läge. Han hade nog inte hört uttrycket "man skall inte hugga handen som göder en". Men sen kära folk hitta jag en ny spade, dock utan handtag och två skruvar som irriterar en och lånade en ny skottkärra av mor och far. Slutet gott på den historien. Hoppas ni hade en trevlig dag idag iallafall.
Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar