Ja men hallå då... Nu har det gått en hel vecka sen sist och inte så mycket har hänt fast ändå har det det.
Jag drabbades av lite svackor i början av veckan. Inga allvarliga för er, men förödandes dödande för mig. För en rastlös skapande själ som mig var det som att tappa luften för en stund. Att inte se något ljus i tunneln. Att inte veta vem man är, vad man vill, vad ens syfte är. Då kan man bara ligga och stirra upp i molnens vävda kuddar och misströsta. Misströsta tills man tröttnat på att tycka synd om sig själv och tar sig i kragen och lyfter sig från den där sköna solstolen och startar upp med ny energi. Sväljer klumpen med negativitet och tvingar på sig ett leende och svackan är över. Inspirationen återkom och min hjärna har ett "Välkommen tillbaka" fest för den. Kroppen tar en djup suck av lättnad och hoppas att lättjan lämnat den för gott.
Kram på er fina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar