familjeliv, inredning & mode

För ca en vecka sen var det skridskoåkning som gällde, nu känns det som våren är på g. Och gud, så jag saknat den. Undebaraste tiden på året, allt är på återuppståndelse igen och livet spirar. Jag börjar tycka om min trädgård igen, kanske till och med älskar, men den förälskelsen brukar inte vara länge för sen börjar den bli klängig, krävande och man börjar känna sig kvävd av alla måsten, hatet smyger på och till slut så står man där och svär åt den och ber den dra åt h*lvete, men men det är ett senare kapitel. Nu njuter jag hihi.

Jag och lillprins Bus har varit på en två timmars promenad i solskenet idag och det var undebart. Saknar promenaderna man kunde ta när som när man hade hela dagen oskriven, men inte skoskavet jag fick för det kan kvitta.

Vi testa min nya cykel/joggingvagn och den var helt ok, men ska jag vara ärlig och kanske säga något som många kanske har åsikter om? Hur kan man ha sitt barn vänt från en när man är ute på promenad. Gå och stirra in i vagn, hur kul är det. Nää, när jag går ut och går med vagnen med mitt barn så vill jag se det och kunna prata och skoja lite. Hatar verkligen att ha barnen vänt bort mot en, det känns så avstängt, så hemskt på något konstigt vis.
Detta är ju självklart bara min åsikt och mina känslor, vi är ju alla olika och tänker olika och känner olika och har olika barn. Vissa barn kanske tycker om att se "framåt" , lite nyfikna på omgivningen och vissa inte. Min lillprins är bara nyfiken när hans idoler cyklar framför annars tycker han att det är allmänt tråkigt att åka i vagnen. Säger knappt inget hihi. Annat var det med de andra två.

Långt, långt blev det men nu ska jag spana in lite nyheter och sukta efter.

Kram alla ni fina