Känns som det var ganska nyligen jag skrev fredag här på bloggen, men som jag tidigare nämnt så går tiden så jäkla fort. Jag hinner inte med nåt känns det som, stackars de då som jobbar och sliter hela dagarna. Fast troligtvis så blir man nog effektivare då och kanske inte sitter framför denna lilla magiska låda så mycket. Återstår att se när/om jag får ett jobb...please vill ha ett nu...
Nog talat om det trista. Idag var det äntligen syskonfotograferings dax och vi hade turen att vi kunde få krångla med Emilia igen. Stackarn! Hon kom sent i torsdagskväll och åkte tillbaka på morgonen bara för att vara med på kortet och det tycker jag är så snällt av henne.
Sen så kom Martina och Emma med barn på fika vilket är alltid så trevligt. Jag och Tyra baka som två små blå för att hinna. Jag bakade äpplemuffins och sockerkaka och Tyra gjorde en tomattårta. Det sistnämnda bakverket kan jag informera om att hon bakat helt själv med egna komponerade ingredienser och den var mindre god, men hon får en guldstjärna för hennes engagemang. Hon tyckte till exempel att tomater skulle vara fint på så då dekorera hon med det och döpte den till tomattårta. Gillar att hon vågar spräcka gränserna lite.
Klokt sagt av en liten klok tjej när vi prata om deras döda farmor som var i himlen:
Man behöver inte gråta för hon har blivit en ängel som tittar till oss.
Mys pys på er!
Här kommer den tredje skafferi skylten, men den var för snirklig så det får bli till att göra en ny. Tänk om man kunde köra med blyerts först och stanna och tänka efter innan man kör på med färg, men sån är inte jag och det får jag leva med. Handla först, tänk sen! Känns som jag kopierat det mottot.
Sen ser ni bunten av goa barn som väntar på att fotograferas. Visst är Emilia såå fin, tyvärr kan jag ju inte ta åt mig äran för det. Jag vet en som kommer få gråa hårstrån om några år när denna sötisen ska gå "ut".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar