Idag bytte jag och mamma och gick dag istället för kväll på keramiken och det var helt okej det med. Hann inte med att göra så mycket nytt idag utan var så illa tvungen att beskicka mina tidigare skålar och formar, men jag blev ändå rätt nöjd över hur de blev än så länge... De ska skröjbrännas först och sedan laseras och sedan brännas igen och efter det så ser man om det blir pest eller kolera. Vet inte vad som är värst, men det brukar aldrig bli som man tänkt sig iallafall.
Jag har en sån rolig liten tjej. Idag när vi åkte och hämta Rasmus i Undenäs så prata vi om lite allt möjligt och sen så sa hon:
- Jag vet en som ska bli mormor.
- Jaså, vem då? sa jag förvånat och lite nyfiket. Vad har jag missat? tänkte jag.
- Du, sa hon med en sån där fiffifinurlig röst medans hon borra in fingret i min arm.
- Ska du ha barn? undra jag fortfarande nyfiken, men bubblande av skratt inombords.
- Ja det ska jag, men du får ta hand om ditt eget barn, sa hon bestämt.
- Tar du hand om ditt då? sa jag med ett leende på läpparna som var stort som en uppochnervänd regnbåge.
- Ja, sa hon ännu mer bestämt. Slut diskuterat.
Tänk om man hade en inspelningsbar radio i hjärnan som man typ bara blinka till så starta den och sen så kan man välja när man vill lyssna av den och då glömmer man den ju aldrig och så får man med alla ord och det är ju det som så viktigt när man berättar en historia. Jag brukar glömma hälften så mina roliga historier brukar bli oroliga om vi så säger.
Fast egentligen så är väl hjärnan som en radio, men den kallas väl minnet och den har jag tappat på vägen någonstans. Hittar ni den så kan ni nog likväl slänga den för nu har jag börjat vant mig vid att inte komma ihåg ett skit och det blir kanske bara jobbigt att bli påmind om hur knasig man vart. Nej...ja jag lever för degen. Tar en dag i taget. Tråkigt bara om sakerna sträcker sig på en lite längre sträcka än just en dag..
Kram & ikväll är det Brottet på ettan eller tvåan klockan nio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar