Då har ännu en fredag gått till sitt slut snart och ännu en begravning gått förbi. Känns inget roligt, men samtidigt så var denna begravning helt narurlig om man så säger. Hon hade levt i 93 år och levt sitt liv. Då hör det ju till livet att man går vidare till "andra sidan" om vi så säger, men när man rycks ifrån tidigare så känns det i hjärtat...att man inte fått leva klart sitt liv. Alla drömmar man har bara försvinner och allt man ville göra, men inte vågade, är det försent med och allt man skulle göra nästa dag är ogjort. Jag tänker mycket på det när jag har varit i kyrkan nu dessa gånger. Lever jag mitt liv? Är jag en bra mamma? Förverklar jag mina drömmar? Vågar jag vara mig själv och inte bry mig om vad andra tycker? Och det känns som de mesta svaren är negativa så jag vill leva och uppleva förändring. Våga att chansa, våga att stå upp för mig själv och kämpa för förbättring.
Livet är inte lätt och leva i det är ännu svårare, men vi kan ju bara göra vårt bästa, men frågan är om jag gör det... jaja frågorna är många.
Men när det känns svårt så är det bara att kolla på de små liven och se deras glädje så känns det bättre. Barn ser livet från en så mycket bättre sida, kanske ska vi lära oss lite av dom.
Kram Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar