fredag 1 januari 2016

KLÄNNINGEN & VÅGA VÅGA











Ja där är den. Klänningen jag knappt fick på mig. Det krävdes en mans insats för att dra upp dragkedjan och det krävdes lite tejpande för att inte saker och ting skulle åka ut och göra stämningen en anings obekväm eller skulle det bli ett totalt asgarv, i vilket fall som helst skulle jag vara utskämd för all framtid och barnen skulle väl bli chockad och socialt hämmade under hela sin uppväxt. Nä, så roligt ville jag inte ge dom mina gäster och barn så allt fixades där det skulle vara så att säga. Inga rymlingar här inte. Nu är klänningen buren och får väl hänga där i garderoben och bland de andra nyårsfenomenen. 






Det var en trevlig kväll igår med trevligt sällskap, god mat och tjusiga raketer. Jag var nykter som vanligt typ då barn skulle hämtas och folk skjutsas hem. Blev en del skratt och min mage fick kramp. När den tycker det är jobbigt att skratta inser man att man är så sjukt otränad. Och jag vet att träna alltid är mitt tysta löfte till mig själv, men i år säger jag inte ens det tyst då jag aldrig håller det. Så mitt nyårslöfte är att prata mindre, lova mindre, äta mindre och leva mer. Och gå mer. Definitivt gå mer. I skogen. Och släpa med oskyldiga offer till mina vandringsleder och hoppas att jag kan få dom fast. Sluka dom med mitt brinnande intresse för allt det magiska där i skogen. Bland träden. Bland bergen. Bland allt det lite kusliga, men ack så vackra. Släpa med dom för jag har blivit en mes. Och såklart ska jag göra allt för att sluta vara en mes. Vad gör det om jag möter en björn, varg eller små söta vildsvin som vill attackera mig. Det är bara en sån liten del av allt som kan hända. En psykisksjuk människa kanske vill ta mitt liv, en överentusiastisk våldtäktsman kanske vill bonda lite eller jag kanske bryter benet och blir liggandes utan något batteri kvar i mobilen. Allt det där är ju också rätt troligt scenario, men man måste våga trots allt. Man måste verkligen våga mer. 








kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar