Bli nu inte chockade (jag blev det själv nämligen), men jag har köpt levande, ja ni läste rätt, levande växter. Levande växter och jag är ungefär lika ovanligt som att hitta gott godis utan socker. Eller som att jag skulle bli träningsnarkoman eller pedant. Ruskigt ovanligt. Det börja med några fin fina gröna växter som kan möjligtvis kallas plättar i luften eller något sådant högst konstigt namn och jag har minsann hållt dom små jäklarna i liv i över en månad. Snart rekord. Sedan blev det en bukett med rosor som jag blandat upp med någon vitt Brudslöje liknande blomma och de har hållt i snart två veckor. Kanske har jag gått och fått gröna fingrar i all min glåmighet. Inhandlade också denna växt ovan och kan det vara en sephora kanske? Mindre smickrande namn, men jag gillar den lilla saken nästan mer än mitt eget liv. Och inte nog med allt detta så har mitt fikon träd blommat ut igen och jag börjar undra om jag inte snart kommer förvandlas till den där superskurken, men ack så snygga Poison Ivy i Batman. Spelades inte hon av Uma Thurman? Jopp, det gjorde hon minsann för jag gogglade precis upp det och hon har rött hår och grön dräkt och jag känner att jag lugnt blir Poison Ivy alla dar i veckan. Rött hår är det finaste jag vet, grönt är min favvofärg och vem vill inte ha superkrafter? Och Batman är ju en rätt fräch prick.
Nu har jag gått ur sociala medier för några veckor sen och jag kan säga att det var lite kämpigt där en stund. Ja menar, vart ska jag nu få se alla roliga videor och få reda på alla superbraiga erbjudande som butikerna har? Det var Facebooks uppgift för mig, men nu är jag rehabiliterad från det fenomenet och jag saknar det faktiskt inte. Instagram var sjukt svårt eftersom jag kämpade länge med att hitta ursäkter för att ha det kvar, men passande nog så kom Sandras "tycka synd om mig själv" och det förde med sig en våg med självömkan och dåligt självförtroende där speglar och selfies var det värsta som kunde komma i min väg. Att se sig själv var som en nära döden upplevelse så därför var det ett lätt val att ta bort instagram, men helt borta kunde jag ju inte vara utan skapa mig en ny. En utan vänner, en utan selfies, en som jag endast använder som verktyg och inspiration till saker jag gillar och det är så skönt. Att vara utan är just nu det bästa för mig. Just nu iallafall. Vem vet, kanske längre fram är jag med i game:t igen, men nu finns där ingen plats för mig. Dock saknar jag mina vänner och att vara en liten del av deras liv, om än bara i den virtuella världen.
kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar