HALLOWEEN IT IS

Igår var det ju fredag och inte vilken som helst utan en som man skulle försöka sig på att spöka ut sig. Och det där med att just spöka ut sig är inte min grej riktigt. Får aldrig riktigt till det. Hade så många idéer, men vi velade fram och tillbaks om vi verkligen skulle klä ut oss så inga blev förverkligade. Dock hade jag ju som tur va beställt lite krafs från Partykungen och kunde slänga ihop något den sista timmen innan avgång till förfesten.  Jag och broder stog och tårades ikapp inne på toan efter att vi  hade terrorisat våra ögon med eyeliner. 

Det var dags att gräva fram mina over knee boots som fått åka ner i källaren och det finns ett antal att välja på. Förra året blev det ett par blå från Rebecca Stellas kollektion, men svart funkar ju alltid och klack är ett måste när man är kort. Så det blev ett par anonyma från Ellos som jag fyndade för några år sedan. 

Jag vägrade att ha andra kläder eftersom jag hade sprungit runt i hela nordstan efter rätt klänning (eller rättare sagt en klänning som jag fick på mig utan att visa hela härligheten och en klänning som var lagom lång utan att bli stämplad som tant) och då skulle den på. Superskön var den iallafall i mjukaste sammet. 

Lite för tidigt på morgonen tvingades jag och Myran att lämna våra varma sängar för att stå och huttra på ridskolan då hon ville vara med i Halloween hoppningen. Så klockan sju hörde jag den där klockan ringa. Och den känslan var hemsk. Hatar att ställa klockan på helger. Borde bannemej vara olagligt. Min kära mor och far var så snälla att skjutsa och hämta oss då jag inte var så fräsch och definitivt inte körklar. 

Nu sitter jag här och känner hur de där älgflugorna kryper omkring på mig och jag förstår att det är dags att sluta och slöa. Shit has to happen och det gör det inte genom tankekraft tyvärr. Gud, vad jag hade önskat att just det hade gått.

ha det fint