lördag 19 september 2015

HAN KAN VERKLIGEN GÖRA MIG GALEN AV ORO

















Kom precis hem från stallet och den här gosegrisen. Har rengjort muurikkan och ska snart ta och börja grilla lite burgers, men först ett litet, litet, snabbt inlägg. Om det är möjligt ;) .Den där söta fölungen har oroat upp oss igen. Denna gången har han verkligen diarre och vi vet varken ut eller in. Är det mask? Vattnet? Saltstenen? Maten? Vi har väntat med att avmaska då de på hästkliniken sa att vi inte skulle göra det så här tidigt. Saltstenen har vi för länge sedan höjt upp, men han har fått slicka pyttelite då och då för det skulle tydligen vara bra (tydligen inte längre), Vi byter vårat vatten en till två gånger om dan och diskar ur så det känns som ett långskott. Mammans mat har vi ju ökat för att hon ska få i sig och behålla det lilla hullet hon har, men där började vi sakta med gradvis ökande så det känns också konstigt att det skulle slå till nu efter två, tre veckor.


Mamma ringde hästkliniken i Skara och vi fick rådet att som vanligt kolla på allmäntillståndet och se att han fick i sig vätska dvs att han diar som han ska och kolla så han inte får feber. Hon ansåg att vi skulle avvakta och se hur det utvecklar sig. Blir han dålig och inte får i sig vätska och fortfarande har diarre då är det akut vetrinär som gäller med dropp och allt. Jag håller alla tummar och tår och ber till Gud att detta ska gå över snarast. Orkar inte vara orolig. Har redan tusen saker i hjärnan som snurrar runt och ställer till det. 


Sen var det det där med att han fläckvis har tappat sin päls lite varstans som gjorde oss oroliga innan magbesvären, men som nu troligtvis måste vara att han tappar sin fölpäls. Ett tag såg man ju bara alla missöden som hudsjukdom, skabb, löss eller elak mamma. Det var ju bara hem och goggla. Som ni ser är han helt tofsig och skabbig i ansiktet. Den nya pälsen är svart än så länge och jag hoppas på att han blir så svart som möjligt. Det är något speciellt med svarta hästar. Så inlägget blev långt som vanligt och det jag skulle komma fram till är att vi än en gång ligger där mellan oro och trygghet och skaver. Hatar saker som skaver. Jag gillar bekymmerslösheten så mycket bättre. 





ha en fin kväll

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar