Förra veckan sorterade jag lite bland mina skor och hittade dessa två med kilklackar som jag gömt bort för en liten stund. Dom blåa är så fina, men sjukt klumpiga att dansa i så jag har nog bara haft dom tre gånger. Alldeles för lite enligt mig.
Och dessa köpte jag också i London då jag tydligen var inne i en färgperiod. Blev nämligen också en paljettklänning i regnbågens alla färger, så ja definitivt en väldigt färgperiod. Gillar dom här med, men den där remmen längst upp stör mig lite för mycket så dom har varit i garderoben rätt så mycket.
Men skor alltså, kan man någonsin tröttna och kan man ha för många? Jag älskar att variera mig och skulle inte kunna tänka mig att bara ha tre par. Då skulle jag nog känna mig låst. Fast en viss person säger att det räcker med två par till och med så jag antar att det funkar. Och klart jag förstår att det funkar teoretiskt, helt klart, jag är inte riktigt så bakom. Fast funkar det psykiskt? Det är det som är den stora frågan. För vilken ångest har man inte då man ska packa för en veckas semester och måste försöka att nöja sig med fyra, fem par? Det är då panikångesten börjar smyga på. Vilka ska få åka med? Vilka passar till det mesta? Vilka är sköna? Snyggaste? Ett par gånger har jag smugit ner ett par skor eller två i barnens packning. Så dålig stil, men vad ska man göra. Man har ett problem och problemet måste lösas och jag löste det. Kanske inte på det bästa sätt, men dom klaga inte så då är det ju en win win situation.
Nu ska jag ut och gå med en fin fin vän och sedan måla kaninhuset invändigt. Ställa upp den på den murade tegelsockeln och skåda alla mina misstag. Lära mig blunda för dom och inse än en gång att det är charmen jag är ute efter inte perfektion. I vilket fall som helst så var det en rolig grej dock är jag starkt kritisk om grovbetong var så bra att mura med. Teglet sög åt sig det på några sekunder och det fanns inte en chans att ändra på teglet när du väl satt ner det. Får nog allt ta det i ett annat inlägg för här finns mer information som måste komma ut och detta är redan way to långt redan.
kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar