TVÅ VECKOR

Igår blev han två veckor. Tänk att denna kille bara levt här hos oss, här utanför mammas trygga mage i två veckor. Känns redan som han alltid varit här. Denna mjuka och söta lilla (eller stora) varelse.

Sa jag att han var busig? Stackars hans arma moder som får tåla stegringar, hopp och skutt på henne. Hon blir som alla andra mödrar trött på alla hans upptåg och säger till han. Idag hade han galopprusning för sig själv i hagen och jag kan lugnt säga att han är ruskigt snabb redan. Försökte filma honom, men som vanligt dog min mobil.

Står man nära honom får man räkna med lite nafs och dragandes i tröja och hår. För var dag som går blir han mindre blyg och nu kommer han när man ropar. Imorgon ska vi in och handla en fölgrimma för att börja vänja honom att gå i grimskaft. 

Alltså, dom där pussarna för ju hjärtan att smälta och lyckan att rusa. Hans päls är så len och gosig och man vill liksom aldrig sluta att klappa honom. Tänk att vi fick vara med på den här resan. Den om hans liv. Att se något så vackert växa upp och förhoppningsvis må gott. Att mina barn också får uppleva detta känns extra speciellt. Hur många barn har inte önskat sig ett föl. Det gjorde jag iallafall. Fast jag önskade mig vilken häst som helst när jag var liten. Jag lovar att den kunde nog varit halvt redo för graven och jag skulle blivit överlycklig. Jag hade säkert en häst högst upp på min önskelista i sex år innan mitt egna mirakel inträffade. Det där miraklet som stavas e g e n  h ä s t. Dom där orden som gjorde mig till världens lyckligaste trettonåring. Som tyckte att jag hade de bästa föräldrarna. Som var hel säker på att Gud var på hennes sida för en gång skull. Som inte insåg att hästen vi köpt var den envisaste stoet ever. Som inte förstod att jag hade ett trettiotal avslängningar att vänta innan vi var på samma sida så att säga. Som inte anade att hon skulle finnas vid min sida i mer än tjugo år. Som klart och tydligt förstod att hästar är så mycket mer än bara hästar. Att de skänker ro när själen behöver det. Att de ger en trött kropp energin tillbaka. Att de fyller hjärtat med lyckorus bara genom att höra dom tugga nöjt på sitt hö en kall vinterdag. 

kram på er