Har gjort dagens goda gärning genom att sätta upp det där plasttaket. Hur god den gärningen var kan ni ju inte veta, men ni får lita på mig när jag säger att den var väldigt god. Jag har noll höjdskräck, men är sjukt klantig och osmidig så bara att kliva upp och balansera på tunna reglar kändes mindre roligt om man så säger. Att det blåste plasttak överallt kändes också som en mindre lyckad sak. Att jag skrek ut mina allra finaste ord. Att jag var så arg när jag insett att jag gjort fel tre gånger att det krävdes ett avsnitt av Outlander och två glassar för att lugna ner mig och ringa T och be om förlåtelse för att jag skrek och slängde på mobilen (han börjar bli van). Och sen att de där satans plastsakerna gjorde så att det sticks och kliar överallt trots dusch gör att jag definitivt tyckte att jag gjorde en behjärtansvärd gärning.
Som ni ser var taket i desperat behov av att bli utbytt för en fräschare begåvning. Egentligen är jag strikt emot att byta ut saker som stöttat och gett sitt liv för en, men i detta fall fanns det godtagbara ursäkter.
All plasttak togs bort igår och skillnaden på ljuset var stor. Också ångesten övar att jag nu skulle vara tvungen att bära in dynorna på den inglasade altan. Jobbigt att tvingas gå de där extra stegen, fast kanske mer psykiskt jobbigt än fysiskt.
Nu är det på, fastskruvat och ska aldrig mer tas bort.... av mig. Så nu är det på plats och imorgon tar vi itu med trädäcket. Hoppas på en lite mer effektiv dag än idag.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar